Dhaka City

Jag har aldrig upplevt värre trafik utmaningar än här i Dhaka, du vet aldrig hur det börjar eller hur det slutar du har alltså ingen kontroll, det är bara att acceptera det. Här är det djungelns lagen som gäller i trafiken och på en del andra situationer också för den delen. Varje gång jag åker bil och ska besöka en fabrik så frågar jag mig följande: hur många timmar det kommer att ta (trots att det ligger en halvtimme bort), är jag hel när jag kommer fram och vilka nya upplevelser väntar på mig runt hörnet? det händer alltid något, du kan inte åka bil här och bli oberörd varken av små barn som springer på motorvägen och tigger eller människor med missbildningar, tomma blickar, folk som försöker sälja dig kycklingar eller annat så fort bilen stannar eller barn för den delen, det är alltid smärtsam att uppleva allt det här samtidigt som varje gång jag ser allt detta så inser jag hur bra man har det, för väl hemma så tar man mycket för givet och det får man inte göra, vi borde glädjas och njuta av det vi har och kan få när vi vill, framför allt borde vi låta oss skratta mer för trots all fattigdomen som finns här så är folk rätt nöjda och glada. Så ta vara på livet och uppskatta det du har!

Bengali kulturen har sin charm även om den kan göra dig tokig, det tar ett tag att smälta och jag vet inte om man någonsin smälter den helt för dem är experter på att krångla till de mest enkla saker men människorna är mycket gästvänliga och vill visa dig deras bästa med deras speciella krydda som heter " krångla till det"

Dessa barn träffade jag idag, helt underbara och hur busiga som helst, dem hade nog aldrig sett en kamera förut och var helt tokiga när jag började fota dem he he

Han tycke om att styla framför kameran!

I Bangla behöver du inte en tennis anläggning för att spela tennis det räcker med att köpa en racket för att döda mygg så får du träning för du får springa lika hårt! :-)